Från idé till verklighet
Jag önskar att alla människor någon gång får uppleva det jag har fått vara med om!
För över fem år sedan var Bohusläns Kammarkör ingenting. Namnet fanns inte. Ingen anade något. Endast några små ilningar som liknade tankar for runt i några få månniskors hjärnor lite flyktigt då och då. Tankar på en kör som skulle ta sig an den stora körrepertoaren. På en åker i radioskuggan mellan bergen i Bohuslän.
Både Daniel och jag växte upp i Bohuslän men bor sedan länge i Göteborg. Många av våra vänner från Bohuslän bor också i Göteborg eller i någon annan större stad. Få stannade kvar. Men en dag flyttade vännen och kollegan Patrik och hans fru Karin tillbaks. De bosatte sig nästan exakt där Daniel hade lärt sig cykla som liten. Och nu började Karin längta efter storstadens kulturliv. "Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!" sa hon plötsligt där vi satt runt deras köksbord på Eriksgården och fikade en av de gånger vi var där för att repetera med Patrik.
Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!
Min hjärna varvade igång och i bilen hem surrade tankarna i huvudet och ut genom munnen i en strid ström. "Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!" Ja, tänk om! Och det är ju inte omöjligt. Vi skulle ju kunna... Daniel, du skulle ju kunna dirigera och jag skulle kunnna undervisa i sång för jag tycker att körer i allmänhet inte får adekvat hjälp att lära sig hur man sjunger och så kunde du lära ut noter och så'nt också för det brukar bara vara de som redan kan som utvecklas och alla andra stannar liksom i växten och då tycker de det är tråkigt och slutar och risken är ju att om en slutar så slutar en annan och då missar man ju hela poängen men vi skulle kunna göra på ETT HELT NYTT SÄTT och vi behöver ju inte träffas varje vecka för det hinner vi nog inte men kanske var tredje och så får folk jobba själva däremellan och vi ska bli Bohusläns bästa kör! Vad tycker du, Daniel? "Jo..." sa Daniel och stirrade rakt fram när vi passerade Ljungskile. Daniel sa inte mycket på hela resan men det gjorde istället jag. Idéerna sprutade! Närmare Kungälv kom det ett "Jo, det kanske kan gå..." från en Daniel som med stor tydlighet satt i möte med sig själv innanför pannbenet och resonerade om schema, repertoar, hur man bäst undervisar en kör i musiklära och att det vore fint om vi kunde sjunga Allegris Miserere någon gång. Och resten är historia som det heter.
Vi träffade Patrik och Karin och drog upp planerna. Patrik samlade ihop folk från trakten – nästan hela familjen slöt upp! – och Karin stod för hejaramsorna. Jag satte ihop en läskande repertoar och Daniel förberedde partituren. Den 25 augusti 2006 sjöng Bohusläns Kammarkör sitt första ackord!
Bohusläns Kammarkör augusti 2006.
Idag, snart fem år senare har kören vuxit och utvecklats. 30 medlemmar från Strömstad i norr till Göteborg i söder samlas kring och i samma klanger. En förening har bildats med egen styrelse. Arbetsgrupper för körens olika projekt bildas. Soppor kokas och kaffe bryggs. Det repeteras fliti stugorna mellan lördagsrepen. Kören lever sitt eget liv, har sin egen energi och en egen klang och det är fantastiskt att se!
Jag önskar att alla människor någon gång får uppleva det jag har fått vara med om: att en idé blir verklighet och att den verkligheten utvecklar sig själv bortom den egna idén och blir sin alldeles egen!
Carolina Friberg – grundare, sångpedagog och konstnärlig ledare för Bohusläns Kammarkör
För över fem år sedan var Bohusläns Kammarkör ingenting. Namnet fanns inte. Ingen anade något. Endast några små ilningar som liknade tankar for runt i några få månniskors hjärnor lite flyktigt då och då. Tankar på en kör som skulle ta sig an den stora körrepertoaren. På en åker i radioskuggan mellan bergen i Bohuslän.
Både Daniel och jag växte upp i Bohuslän men bor sedan länge i Göteborg. Många av våra vänner från Bohuslän bor också i Göteborg eller i någon annan större stad. Få stannade kvar. Men en dag flyttade vännen och kollegan Patrik och hans fru Karin tillbaks. De bosatte sig nästan exakt där Daniel hade lärt sig cykla som liten. Och nu började Karin längta efter storstadens kulturliv. "Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!" sa hon plötsligt där vi satt runt deras köksbord på Eriksgården och fikade en av de gånger vi var där för att repetera med Patrik.
Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!
Min hjärna varvade igång och i bilen hem surrade tankarna i huvudet och ut genom munnen i en strid ström. "Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!" Ja, tänk om! Och det är ju inte omöjligt. Vi skulle ju kunna... Daniel, du skulle ju kunna dirigera och jag skulle kunnna undervisa i sång för jag tycker att körer i allmänhet inte får adekvat hjälp att lära sig hur man sjunger och så kunde du lära ut noter och så'nt också för det brukar bara vara de som redan kan som utvecklas och alla andra stannar liksom i växten och då tycker de det är tråkigt och slutar och risken är ju att om en slutar så slutar en annan och då missar man ju hela poängen men vi skulle kunna göra på ETT HELT NYTT SÄTT och vi behöver ju inte träffas varje vecka för det hinner vi nog inte men kanske var tredje och så får folk jobba själva däremellan och vi ska bli Bohusläns bästa kör! Vad tycker du, Daniel? "Jo..." sa Daniel och stirrade rakt fram när vi passerade Ljungskile. Daniel sa inte mycket på hela resan men det gjorde istället jag. Idéerna sprutade! Närmare Kungälv kom det ett "Jo, det kanske kan gå..." från en Daniel som med stor tydlighet satt i möte med sig själv innanför pannbenet och resonerade om schema, repertoar, hur man bäst undervisar en kör i musiklära och att det vore fint om vi kunde sjunga Allegris Miserere någon gång. Och resten är historia som det heter.
Vi träffade Patrik och Karin och drog upp planerna. Patrik samlade ihop folk från trakten – nästan hela familjen slöt upp! – och Karin stod för hejaramsorna. Jag satte ihop en läskande repertoar och Daniel förberedde partituren. Den 25 augusti 2006 sjöng Bohusläns Kammarkör sitt första ackord!
Bohusläns Kammarkör augusti 2006.
Idag, snart fem år senare har kören vuxit och utvecklats. 30 medlemmar från Strömstad i norr till Göteborg i söder samlas kring och i samma klanger. En förening har bildats med egen styrelse. Arbetsgrupper för körens olika projekt bildas. Soppor kokas och kaffe bryggs. Det repeteras fliti stugorna mellan lördagsrepen. Kören lever sitt eget liv, har sin egen energi och en egen klang och det är fantastiskt att se!
Jag önskar att alla människor någon gång får uppleva det jag har fått vara med om: att en idé blir verklighet och att den verkligheten utvecklar sig själv bortom den egna idén och blir sin alldeles egen!
Carolina Friberg – grundare, sångpedagog och konstnärlig ledare för Bohusläns Kammarkör
Kommentarer
Trackback
