Skara i bilder ur ett annat perspektiv
Martin vet vad han gör.
Clement vet väl också vad han gör.
Lyckat resultat.
Klockan är 7:30 på söndag morgon och vi är i full gång. Bilen ska packas med tavlor, brädor, teknikutrustning, sladdar, tyg och ja, jag vet inte allt... Att allt fick plats är nog mest Martins förtjänst för make till "packningssnille" har jag sällan skådat.
Färden tog sin början med mig bakom ratten och Clement bredvid, han skulle försöka sova, och Martin där bak inklämd bland sladdar och datorer. Ur högtalarna strömmade Rigmor Gustavssons ljuva röst (mitt val). "Herrarna" hade inte hört talas om denna sångerska!!!!!!!! Här fick upplysas!!!!!!!
"Teknik-Martin" har äntligen fått sträcka på benen och Domkyrkans torn sträcker sig mot himlen.
Clement och Martin knackar på kyrkporten.
Vissa såg ut att behöva en rollator.
På lördagen hade Clement frågat mig om jag visste vilken väg man skulle köra för att komma till Skara och jag hade svarat att "Det ska jag ta reda på". Samma fråga ställde han nu när vi var på väg... "Det är väl bara att köra mot Stockholm" svarar jag, "Någonstans på vägen står det väl en skylt som visar var vi ska svänga av till Skara". Jag sökte stöd för dessa uttalanden hos Martin i baksätet (han hade imponerat med sitt "packningsnille" så jag skulle lita på vad han än sa...) men han visste inte riktigt säkert. Clement som skulle sova började nu oroa sig (jag körde på mot Stockholm...) han tyckte att vi kanske skulle ringa och fråga någon, kanske Daniel, men jag framhärdade att jag hade rätt (och tänkte i mitt stilla sinne att jag hade det för jag har aldrig kört bil till Skara, aldrig varit i Skara över huvud taget och Daniel ville jag absolut inte störa vid denna tidpunkt på dygnet). Det var väldigt enkelt i mitt lilla huvud: "Skara ligger mellan Vättern och Vänern norr ut på vägen mot Stockholm". Clement bestämde sig väl för att lita på mig för han somnade till slut, så med Rigmors varma röst ur högtalarna körde jag mot Skara. Vem kan missa dessa kyrktorn som sticker upp som spjut över "slätten" man kan ju bara tänka sig hur mäktigt detta måste ha varit när kyrkan byggdes. Då jag läst "Arnböckerna" såg jag fram emot att få komma till denna byggnad på mer än ett sätt.
Väl framme fick vi "knacka på kyrkporten" det var inte helt lätt att utverka tillstånd för att få lov att gå upp i triforiegångarna (kan man säg så???). Vi fick retirera ut till COOP (enda stället som var öppet) för att äta frukokst och dra upp strategier. Väl tillbaka i kyrkan så löste Clement detta problem på ett utmärkt bra sätt och vi kunde "skrida till verket".
Här dras den upp, den enorma filmduken.
Fyra personer fick gå upp i triforiegångarna, två på varje sida, rep fick kastas, fångas och knytas på rätt plats. Clement dirigerade hela spektaklet. Det tog lite tid (bla tejp fick användas) men hela bildskärmen kom på plats.
Clement och Anna i samspråk.
Mycket arbete och mycket lite mat men vad blev resultatet...
Under föreställningen.
Det här är resultatet mina vänner! En HELT FANTASTISK föreställning! Era röster fyllde varje skrymsle och vrå, så också Clements vackra bilder och Martins ljusspel och Patriks stämmningsfulla framträdande och spel. Jag rrrrrrrrrröööööööööösssssssss.
Jag hade från "högsta ort" blivit tillsagd att klä mig i vitt och fotografera, gärna "krälandes" vid körens fötter under pågående föreställning. DETTA LÄT SIG ICKE GÖRAS!!!!!!!!!! Men några fina bilder blev det. Ja bilder i alla fall.
Vykort till försäljning.
Utställningen
Jag hoppas i djupet av mittt hjärta att ni är mycket nöjda med er insats under föreställningen i Skara! Och tack för den fina "födelsedagssången"! För vem kan skryta med att en kör sjöng "ja må hon leva" i Skara Domkyrka på födelsedagen?!
Tack allihop på mer än ett sätt.
Hälsningar,
allt i allo Kicki
Värsta verkstaden med Clement och Kicki
Den idogt arbetande konstnären Clement.
Jag vet inte vad alla ni gjorde dagen innan konserten men här är vad som försiggick bakom kulisserna vad konst och bildspel anbelangar.
Alla Clements bilder skulle sättas bakom glas och i ram.
Hela hans bostad hade omvandlats till en konstnärsverkstad, i sovrummet hängde brädor på ett snöre, dessa målades av Clements vän Andreas som under dagens lopp ibland "bröt ut i sång" eller snarare "märkliga ljud" vilket fick mig att fundera på om det var så hälsosamt att han var instängd i det där lilla rummet så länge tillsammans med färgburken (fast färgen var visst vattenbaserad.........).
Vid ett tillfälle råkade han också välta ur färgen ur burken!!!!
utställning i köket kicki i arbete
Det arbetades verkligen hela dagen mina fingertoppar är fortfarande mycket ömma och naglarna blir nog aldrig vad de varit.
Bilder och glas skulle "i och ur" och små "rackans" krokar skulle spikas på tavelramarna.
Naturligtvis var spikarna för långa (varför ska något vara enkelt!!!) detta medförde att alla spikar måste "knipsas av", DET VAR INTE LÄTT!!!!!!!!!!! Flera olika slags tänger och tekniker fick prövas (det blev aldrig "lätt").
Pojkar blir aldrig för gamla för att bygga koja
Clement han arbetade idogt med sitt bildspel, naturligtvis "strulade" det och han fick företa sig åtminstonde en cyckeltur för att lösa något av problemen.
Lådor fick konstrueras för att passa för ändamålet, mat skulle fixas, man behöver ju äta lite ibland, vi var inte så bra på just detta under dessa två dagar, men Clements uppfinningsrikedom var det inget fel på (jag är vegan).
När vi till slut (klockan var i alla fall efter midnatt) satt på spårvagnen in till stan för att hämta bilen då var vi trötta, men Clement var nog tröttast (han vann den "tävlingen".)
Jag fick sova ca 4 timmar men Clement han sov inte alls han utan fortsatte arbeta idogt hela natten.
Ja detta var vad som hände under lördagen i "konstnärsverkstaden", fortsättning följer i nästa inlägg......................
Hälsningar "allt i allo" Kicki
Skara i bilder enligt sångfröken Carolina
Så var det då äntligen dags att bege sig till den stora katedralen i Skara och sjunga senrenässansmusik! Bilar från Norra Bohuslän och Göteborg fylldes med människor, tavlor, filmdukar, datorer, ljusanläggningar och en massa andra prylar och sammanstrålade några timmar senare i Skara.
Sara, Andreas, Linéa, Ragnar och Johanna har pysselverkstad innan konserten.
Det är inte bara att ställa sig på scenen och dra av några bitar utan det gäller att förbereda sig väl! T ex måste man ha ordning på sina noter så det är bara att plocka fram sax och tejp!!
Tre hungriga män: Tomasz, Radek och Daniel.
Vi hade fått order om att vara färdigätna kl 14 för att snabbt och effektivt kunna dra igång uppvärmningen då (det var ju undertecknad som hade gett den ordern så jag kanske inte kan uttrycka mig "vi hade fått order" men det låter lite bättre än "jag hade gett order"...). Några löste det genom att anlända tidigt till Skara och äta på restaurang medan andra hade matsäck med sig. Daniel, som spelade orgel på förmiddagen, Radek och Tomasz kom lite senare men som tur var hade någon särskilt förutséende person (även i detta fall åsyftas visst undertecknad...) köpt hämtmat till dem som de fick sätta i sig i all hast uppradade längs en av väggarna i den gamla kolkällaren.
Hjälpredorna Kicki och Anna monterar ställningar.
Det var så mycket mer än noter och mat som behövde uppmärksamhet! Filmduken skulle upp, tavlor till utställningen skulle hängas, ställningarna tavlorna skulle hänga på skulle monteras och ofantligt många fler saker skulle fixas! Tack ni som svettades hela dagen med detta utan mat och dryck!!! Nästa gång tycker jag att ni ska unna er lite middag iallafall.
Hans Hede spelade in rubbet.
Inte nog med att vi befann oss i den stora katedralen i Skara och förberedde oss för att ge konsert, vi hade även beställt en inspelning av det hela. Hans Hede, flöjttfantom och inspelningspysslare, tog med sig alla sladdar och prylar med vreden och knappar han kunde hitta och bänkade sig i "studion". Undrar om han kan fixa med rattarna så som Enrique Iglesias ljudtekniker kan?? Vet du inte vad jag menar? Kolla själv då:
Enrique utan hjälpande rattar och vreden...
Var jag dum nu?
Bohusläns Kammarkör och Biskopsgårdens Motettkör ger Himlarnas Harmoni - rena klanger och vackra färger.
Tiden bara flög iväg! Plötsligt var repet över fast det knappt hade börjat och vi skulle byta om och äta på 30 minuter och innan vi visste ordet (eller tonen) av stod vi redo att tåga in sjungandes ett gregorianskt kyrie.
Konserten artade sig mycket väl och det blev succé för Clement! Hans ljus- och bildspel fick fantastisk feed-back av publiken! "Makalöst" och "Magiskt" var ord jag hörde flera gånger! Dessa ord var naturligtvis även riktade till körerna och musiken! Några damer hade visst, när någon korist beklagat sig över ett mishap under Allegris Miserere, yttrat något i stil med "det var ju tur det hände annars hade det bara varit för perfekt!". Kan man få bättre omdömen?
Bra gjort korister! Jag är stolt över er som på så kort tid har arbetat in det här ambitiösa programmet så väl!
Här följer några konsertbilder:
Sara, Christina och Monica in action.
Patrik, Daniel och Clement sjunger ett gregorianskt kyrie.
Vi sjöng Allegris Miserere för hela jorden.
Utställningsmingel.
Efter konserten var det utställning av Clements tavlor. Det dracks cider, minglades och köptes vykort. Minsann tror jag även att några tavlor såldes.
En mycket trött konstnär och korist.
Så var det dags att packa ihop allt igen och åka tillbaks till Göteborg och Norra Bohuslän. Ofantliga mängder prylar skulle ner i rätt låda och in i rätt bil först, filmduken skulle halas ner och alla ställningar tas isär. Det tog sin lilla tid men med allas hjälp kom vi nöjda och trötta iväg redan halv nio.
Efter- och födelsedagsfest hos Carolina och Daniel.
Väl framme i Göteborg skulle bilarna lastas ur. Vår bil anlände, efter att ha släppt av mig i centrum, till Biskopsgården vid 23-tiden. En och en halv timma senare var facit ett hungrigt och ofirat födelsedagsbarn, en hungrig och utmattad konstnär och en likaledes hungrig och utschasad dirigent. Jag tog genast fram stekpannan och stekte en stor hög med pannkakor. Gott! Med sylt och sojagrädde! Lite muscatel och slånbärslikör till det gjorde susen! Omkring kl tre gick luften ur oss alla. Daniel åt mer eller mindre (mer!) sovandes upp de sista två pannkakorna innan han vinglade i säng, Kicki landade i en hög på parketten och Clement återfanns nedanför skrivbordet med en ihoprullad matta som huvudkudde. Det blev till att plocka fram extramadrasser och -sängar och bädda ner gästerna. Vid frukosten rapporterades det att den ene hade sovit som en stock medan den andra hade hört renässansmusik i huvudet och sett alla sina tankar på en filmduk som hängde i en kyrka...
Jösses vilken helg!!
Hälsningar,
sångfröken Carolina
Sara, Andreas, Linéa, Ragnar och Johanna har pysselverkstad innan konserten.
Det är inte bara att ställa sig på scenen och dra av några bitar utan det gäller att förbereda sig väl! T ex måste man ha ordning på sina noter så det är bara att plocka fram sax och tejp!!
Tre hungriga män: Tomasz, Radek och Daniel.
Vi hade fått order om att vara färdigätna kl 14 för att snabbt och effektivt kunna dra igång uppvärmningen då (det var ju undertecknad som hade gett den ordern så jag kanske inte kan uttrycka mig "vi hade fått order" men det låter lite bättre än "jag hade gett order"...). Några löste det genom att anlända tidigt till Skara och äta på restaurang medan andra hade matsäck med sig. Daniel, som spelade orgel på förmiddagen, Radek och Tomasz kom lite senare men som tur var hade någon särskilt förutséende person (även i detta fall åsyftas visst undertecknad...) köpt hämtmat till dem som de fick sätta i sig i all hast uppradade längs en av väggarna i den gamla kolkällaren.
Hjälpredorna Kicki och Anna monterar ställningar.
Det var så mycket mer än noter och mat som behövde uppmärksamhet! Filmduken skulle upp, tavlor till utställningen skulle hängas, ställningarna tavlorna skulle hänga på skulle monteras och ofantligt många fler saker skulle fixas! Tack ni som svettades hela dagen med detta utan mat och dryck!!! Nästa gång tycker jag att ni ska unna er lite middag iallafall.
Hans Hede spelade in rubbet.
Inte nog med att vi befann oss i den stora katedralen i Skara och förberedde oss för att ge konsert, vi hade även beställt en inspelning av det hela. Hans Hede, flöjttfantom och inspelningspysslare, tog med sig alla sladdar och prylar med vreden och knappar han kunde hitta och bänkade sig i "studion". Undrar om han kan fixa med rattarna så som Enrique Iglesias ljudtekniker kan?? Vet du inte vad jag menar? Kolla själv då:
Enrique utan hjälpande rattar och vreden...
Var jag dum nu?
Bohusläns Kammarkör och Biskopsgårdens Motettkör ger Himlarnas Harmoni - rena klanger och vackra färger.
Tiden bara flög iväg! Plötsligt var repet över fast det knappt hade börjat och vi skulle byta om och äta på 30 minuter och innan vi visste ordet (eller tonen) av stod vi redo att tåga in sjungandes ett gregorianskt kyrie.
Konserten artade sig mycket väl och det blev succé för Clement! Hans ljus- och bildspel fick fantastisk feed-back av publiken! "Makalöst" och "Magiskt" var ord jag hörde flera gånger! Dessa ord var naturligtvis även riktade till körerna och musiken! Några damer hade visst, när någon korist beklagat sig över ett mishap under Allegris Miserere, yttrat något i stil med "det var ju tur det hände annars hade det bara varit för perfekt!". Kan man få bättre omdömen?
Bra gjort korister! Jag är stolt över er som på så kort tid har arbetat in det här ambitiösa programmet så väl!
Här följer några konsertbilder:
Sara, Christina och Monica in action.
Patrik, Daniel och Clement sjunger ett gregorianskt kyrie.
Vi sjöng Allegris Miserere för hela jorden.
Utställningsmingel.
Efter konserten var det utställning av Clements tavlor. Det dracks cider, minglades och köptes vykort. Minsann tror jag även att några tavlor såldes.
En mycket trött konstnär och korist.
Så var det dags att packa ihop allt igen och åka tillbaks till Göteborg och Norra Bohuslän. Ofantliga mängder prylar skulle ner i rätt låda och in i rätt bil först, filmduken skulle halas ner och alla ställningar tas isär. Det tog sin lilla tid men med allas hjälp kom vi nöjda och trötta iväg redan halv nio.
Efter- och födelsedagsfest hos Carolina och Daniel.
Väl framme i Göteborg skulle bilarna lastas ur. Vår bil anlände, efter att ha släppt av mig i centrum, till Biskopsgården vid 23-tiden. En och en halv timma senare var facit ett hungrigt och ofirat födelsedagsbarn, en hungrig och utmattad konstnär och en likaledes hungrig och utschasad dirigent. Jag tog genast fram stekpannan och stekte en stor hög med pannkakor. Gott! Med sylt och sojagrädde! Lite muscatel och slånbärslikör till det gjorde susen! Omkring kl tre gick luften ur oss alla. Daniel åt mer eller mindre (mer!) sovandes upp de sista två pannkakorna innan han vinglade i säng, Kicki landade i en hög på parketten och Clement återfanns nedanför skrivbordet med en ihoprullad matta som huvudkudde. Det blev till att plocka fram extramadrasser och -sängar och bädda ner gästerna. Vid frukosten rapporterades det att den ene hade sovit som en stock medan den andra hade hört renässansmusik i huvudet och sett alla sina tankar på en filmduk som hängde i en kyrka...
Jösses vilken helg!!
Hälsningar,
sångfröken Carolina
Slutspurten inför Skara Domkyrka
Imorgon smäller det! Då åker Bohusläns Kammarkör på turné till Skara och sjunger Himlarnas Harmoni i Domkyrkan! Inte illa pinkat för en alldeles nykläckt kör, eller hur?!
Idag slipade vi på programmet. Här är vi:
Radek, Tomasz, Erland, Patrik och Per.
Andreas, Kent, Radek, Tomasz och Erland.
Cecilia, Josefine, Carina, Monica, Karolina, Carolina och Andreas.
Daniel repeterar oss och Per läser på om en körfestival.
Patrik demonstrerar hur man häller upp en redig portion med soppa och frallorna väntar på att bli uppätna.
Man blir ju så oerhört hungrig när man jobbar koncentrerat i flera timmar. Då är det en välsignelse att bara kunna gå rakt ut i köket och ta till sig av den färdiglagade maten! Tack, Erland, för lök- och morotssoppan! Den var jättegod!
Några av oss skyndade ut och rushade runt kyrkan ett varv...
Det var fint och klart väder idag också. Det var ju trevligt och bra. Men vi skulle ju vara inne hela dagen! En snabb promenad runt kyrkan blev det åtminstone för några av oss.
...medan andra samlade energi på annat sätt.
Erland, Patrik och Karolina i relaxhörnan.
Daniels plötsliga självporträtt.
Mitt under brinnande rep fick Daniel syn på kameran och mindes att han blivit manad att ta några kort då och då till bloggen. Lydig som han är avbröt han sig själv och tog en överraskningsbild - på sig själv. "Ur körens perspektiv liksom" som han uttryckte det. Daniel har många hyss för sig som bidrar till den allmäna munterheten! : )
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Idag slipade vi på programmet. Här är vi:
Radek, Tomasz, Erland, Patrik och Per.
Andreas, Kent, Radek, Tomasz och Erland.
Cecilia, Josefine, Carina, Monica, Karolina, Carolina och Andreas.
Daniel repeterar oss och Per läser på om en körfestival.
Patrik demonstrerar hur man häller upp en redig portion med soppa och frallorna väntar på att bli uppätna.
Man blir ju så oerhört hungrig när man jobbar koncentrerat i flera timmar. Då är det en välsignelse att bara kunna gå rakt ut i köket och ta till sig av den färdiglagade maten! Tack, Erland, för lök- och morotssoppan! Den var jättegod!
Några av oss skyndade ut och rushade runt kyrkan ett varv...
Det var fint och klart väder idag också. Det var ju trevligt och bra. Men vi skulle ju vara inne hela dagen! En snabb promenad runt kyrkan blev det åtminstone för några av oss.
...medan andra samlade energi på annat sätt.
Erland, Patrik och Karolina i relaxhörnan.
Daniels plötsliga självporträtt.
Mitt under brinnande rep fick Daniel syn på kameran och mindes att han blivit manad att ta några kort då och då till bloggen. Lydig som han är avbröt han sig själv och tog en överraskningsbild - på sig själv. "Ur körens perspektiv liksom" som han uttryckte det. Daniel har många hyss för sig som bidrar till den allmäna munterheten! : )
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Inspiration för varje sångare
Thomas Quasthoff
I Michael Harders TV-film om barytonen Thomas Quasthoff framkommer det att han fick nobben när han i sin ungdom sökte in till en musikhögskola. Anledningen var att han inte kunde genomföra pianoprovet. Det var nämligen (och är fortfarande på många håll) obligatoriskt för alla sångare att traktera pianot. Vad synd för den skolan. De missade sin chans att utexaminera en av världens främsta barytoner!
Varför kunde han inte bara ha sett till att öva in ett stycke då? Så att han kom in!! Svaret är för att han är nevrosedynskadad och helt enkelt inte når till tangenterna om han sitter på pallen. Dessutom har han inte tillräckligt många fingrar.
I filmen säger han själv såhär:
1.34 meter groß, kurze Arme, sieben Finger - vier rechts, drei links - großer, relativ wohl geformter Kopf, braune Augen, ausgeprägte Lippen; Beruf: Sänger.
Översatt: 1,34 meter lång, korta armar, sju fingrar - fyra på höger, tre på vänster - stort, relativt välformat huvud, bruna ögon, utpräglade läppar; Yrke: sångare.
Quasthoff är idag mycket eftertraktad som konsertsångare, operasångare och lärare i hela världen. Han är gästprofessor på en av musikhögskolorna i Berlin och ger aldrig enskilda lektioner eftersom han rätt och slätt inte hinner med det! Där fick de!
Den här historien är ett exempel på den otroliga stelbentheten som råder inom många områden i vårt samhälle, där vi har regler för hur det SKA vara och inte klarar att bortse från dessa regler när de så uppenbart är i vägen för kreativ och positiv utveckling. Historien är även ett exempel på hur den inre drivkraften och passionen hos en enskild individ fullkomligt spränger alla dessa onaturliga gränser.
Han var en stor inspiration för mig när jag valde sången framför oboen och det har han varit sedan dess. Jag har sällan hört en vackrare mer närvarande barytonröst! Lyssna här:
Lyssna på Thomas Quasthoff
Besök hans hemsida (på tyska)
Det är sångglädjen och passionen för musiken som är det viktiga! Heja BKK!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Grattis BKK
Dag två på bloggen hamnade vi på blogg.se's topplista på mest aktiva blogg och hade sammanlagt 90 unika besökare och 144 sidvisningar! Inte illa!!! Tänk er 90 olika människor som intresserades av vår blogg och bestämde sig för att läsa vår "nättidning". Väldans bra!
Hälsnigar,
Sångfröken Carolina
Hälsnigar,
Sångfröken Carolina
Ny termin!
Igår, 13 januari, drog vi igång igen. Termin nummer två! Fyra nya medlemmar dök upp och ytterligare två tillkommer senare vad vi vet. Jättekul!
Vi värmde upp kroppen och rösten och repeterade ny repertoar på förmiddagen medan hjärnorna fortfarande var vakna. Det är alltid lite trögt när man ska lära in nya sånger. Man kan lätt få för sig att "det här kommer aldrig att gå" men så plötsligt kan man sångerna och så känns det bara roligt! Här är några bilder:
Carina, Christina, Cecilia, Karolina, Kent och Clement verkar ha väldigt roligt!
Lotta, Karin, Harriet, Catharina och Carina skrattar med.
Daniel, Andreas, Sara och Lotta gör övningar.
Clement och Per lyssnar uppmärksamt.
Eftersom vi bara repeterar var tredje lördag repeterar vi heldagar när vi väl träffas. Då behöver man mat i magen efter ett tag. Vi har ordnat det så bra att någon eller några fixar soppa till alla. Guldstjärna till den som kom på den idén!! Jättetrevligt! Alla äter tillsammans och det blir tillfälle att prata.
Just den här lunchen hade Clement förberett bildspelet till Himlarnas Harmoni tillsammans med en inspelning från en av konserterna så att kören kunde få se vad de hade varit med och skapat! Det är ju så, när man står på scen, att man inte får med sig helheten. Man ser inte hur det ser ut och hör inte hur det låter så det var väldigt roligt att få ett hum om hur vår publik har det. Inte illa alls! Riktigt bra!
Daniel och Clement förbereder bildspelsvisningen medan Christina, Kent, Karolina, Per och Catharina mumsar på ärtsoppa.
Nu har åtminstone "testbilden" uppenbarat sig på väggen!
Cecilia, Sara och Andreas samtalar vid främre bordet. Längre bak sitter Harriet, Lotta och Carina och äter soppa.
Jag ser mycket fram emot nästa rep och konserten i Skara domkyrka!
Tack för en fin repdag alla goa korister! Det är verkligen ett härligt gäng!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Vi värmde upp kroppen och rösten och repeterade ny repertoar på förmiddagen medan hjärnorna fortfarande var vakna. Det är alltid lite trögt när man ska lära in nya sånger. Man kan lätt få för sig att "det här kommer aldrig att gå" men så plötsligt kan man sångerna och så känns det bara roligt! Här är några bilder:
Carina, Christina, Cecilia, Karolina, Kent och Clement verkar ha väldigt roligt!
Lotta, Karin, Harriet, Catharina och Carina skrattar med.
Daniel, Andreas, Sara och Lotta gör övningar.
Clement och Per lyssnar uppmärksamt.
Eftersom vi bara repeterar var tredje lördag repeterar vi heldagar när vi väl träffas. Då behöver man mat i magen efter ett tag. Vi har ordnat det så bra att någon eller några fixar soppa till alla. Guldstjärna till den som kom på den idén!! Jättetrevligt! Alla äter tillsammans och det blir tillfälle att prata.
Just den här lunchen hade Clement förberett bildspelet till Himlarnas Harmoni tillsammans med en inspelning från en av konserterna så att kören kunde få se vad de hade varit med och skapat! Det är ju så, när man står på scen, att man inte får med sig helheten. Man ser inte hur det ser ut och hör inte hur det låter så det var väldigt roligt att få ett hum om hur vår publik har det. Inte illa alls! Riktigt bra!
Daniel och Clement förbereder bildspelsvisningen medan Christina, Kent, Karolina, Per och Catharina mumsar på ärtsoppa.
Nu har åtminstone "testbilden" uppenbarat sig på väggen!
Cecilia, Sara och Andreas samtalar vid främre bordet. Längre bak sitter Harriet, Lotta och Carina och äter soppa.
Jag ser mycket fram emot nästa rep och konserten i Skara domkyrka!
Tack för en fin repdag alla goa korister! Det är verkligen ett härligt gäng!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Stämningsfull Alla Helgons Dag
4 november 2006
Jag har alltid tyckt om Alla Helgonahelgen. Det är mörkt ute, hösten visar sina färger, det regnar och blåser eller är fantastiskt höstklart. På kvällen brinner ljusen på alla kyrkogårdar och det känns inte alls sådär eländigt trots att mörkret satt in på riktigt. Snarare hoppfullt. Det ges utrymme att sitta ner i några minuter och minnas människor som passerat över.
I år blev det extra fint! Vi gjorde vår andra föreställning av Himlarnas Harmoni på lördagen. Denna gången i Biskopsgårdens kyrka i Göteborg. Trots stort manfall blev det en mycket lyckad konsert. Och bildspelet fungerade!! Alla vi som sjöng kände nog att vi ville sitta och se på och lyssna istället! Det är bra betyg på den egna föreställningen!
Här är några bilder. De fyra första är från repet innan konserten. Några sångare (bildkonstnären t ex) är inte med här eftersom de arbetar med bildspelet.
Vi började liggande på mattor. Nackar och ryggar ska sträckas ut, bäcken ska leas upp, andning ska komma igång och hela kroppen behöver mutas litegrann för att orka hela dagen.
Vi hade ingen aning om hur vackra bilderna var som projicerades på oss. De försvann in i varandra och fram växte nya bilder. Vi upplevde mest de vackra färgskiftningarna på våra kläder och i noterna.
Vi ser bara en bråkdel här. Bildspelet går längs hela främre väggarna! Jag önskar sååå att tekniken hade fungerat i Kville! Vi måste ordna en revansch där på något sätt!!
Här ser vi hur kören agerar "filmduk".
Patrik spelar så vackert på harpan i det gulröda skenet.
När konserten var över överraskade de två körerna oss med blommor!! Jättekul! Vi delar ledarskapet: Patrik, i mitten, sköter ekonomi och administration, Daniel sköter det musikaliska och jag har hand om sångteknik och information.
Tack alla sångare för er fina insats!!! Och tack för blommorna! Tack också ni som kom och lyssnade! Nästa gång landar vi med Himlarnas Harmoni i Skara Domkyrka och sedan i Göteborgs Domkyrka!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Jag har alltid tyckt om Alla Helgonahelgen. Det är mörkt ute, hösten visar sina färger, det regnar och blåser eller är fantastiskt höstklart. På kvällen brinner ljusen på alla kyrkogårdar och det känns inte alls sådär eländigt trots att mörkret satt in på riktigt. Snarare hoppfullt. Det ges utrymme att sitta ner i några minuter och minnas människor som passerat över.
I år blev det extra fint! Vi gjorde vår andra föreställning av Himlarnas Harmoni på lördagen. Denna gången i Biskopsgårdens kyrka i Göteborg. Trots stort manfall blev det en mycket lyckad konsert. Och bildspelet fungerade!! Alla vi som sjöng kände nog att vi ville sitta och se på och lyssna istället! Det är bra betyg på den egna föreställningen!
Här är några bilder. De fyra första är från repet innan konserten. Några sångare (bildkonstnären t ex) är inte med här eftersom de arbetar med bildspelet.
Vi började liggande på mattor. Nackar och ryggar ska sträckas ut, bäcken ska leas upp, andning ska komma igång och hela kroppen behöver mutas litegrann för att orka hela dagen.
Vi hade ingen aning om hur vackra bilderna var som projicerades på oss. De försvann in i varandra och fram växte nya bilder. Vi upplevde mest de vackra färgskiftningarna på våra kläder och i noterna.
Vi ser bara en bråkdel här. Bildspelet går längs hela främre väggarna! Jag önskar sååå att tekniken hade fungerat i Kville! Vi måste ordna en revansch där på något sätt!!
Här ser vi hur kören agerar "filmduk".
Patrik spelar så vackert på harpan i det gulröda skenet.
När konserten var över överraskade de två körerna oss med blommor!! Jättekul! Vi delar ledarskapet: Patrik, i mitten, sköter ekonomi och administration, Daniel sköter det musikaliska och jag har hand om sångteknik och information.
Tack alla sångare för er fina insats!!! Och tack för blommorna! Tack också ni som kom och lyssnade! Nästa gång landar vi med Himlarnas Harmoni i Skara Domkyrka och sedan i Göteborgs Domkyrka!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Himlarnas Harmoni
28 och 29 oktober 2006
Lördag och söndag
Upp tre timmar efter sänggående. Tiden rusar. Koristen Lena kommer tio minuter tidigare än aviserat. Henne är det ordning på. Jag och Daniel har sköldpaddeväxeln inne efter allt för få timmars sömn och klarar bara inte av att vara effektiva. Vi försenar avfärden till körlägret i Bohuslän. Den brasilianske koristen Firmino kommenterar de "punktliga svenskarna" och menar att vi nog hade känt oss som hemma i Brasilien. Han ler brett. Ja, gapskrattar rentav...
Nåväl, det visar sig att de andra Göteborgarna var i ungefär samma tidszon som vi. Alla kommer fram och vi kan sätta igång. Uppvärmning, repetition, gemensam lunch, repetition igen och så infinner sig rud i pärat-koman som på beställning efter en hel dag med ljud rakt in i hjärnan. Kören inkvarteras hos Patrik och Karin och så bär det av till Hamburgsund för inhandling av mat.
Daniel instruerar kören på lördagsrepet
Affären stänger fem. Vi anländer fem över fem. Alla blir trötta utom Ragnar som dyker huvudstupa in i affären och förklarar att det står en hel kör utanför som vill handla mat till sitt läger; "får vi komma in?". "Ja, ni får 10 minuter på er". Det var den mest hysteriska tillställning jag sett på länge. Olika yra matlag rusar runt i affären och fyller matvagnar. Ingen har koll på exakt vad eller hur mycket som ska inhandlas utan det chansas vilt. Själv går jag omkring med långa och bestämda steg från den ena hyllan till den andra utan att egentligen uträtta så mycket alls. Jag svarar i mobilen som ringer oavbrutet och försöker samtidigt svara på frågor som "hur mycket tomater ska vi ha" och "var finns havremjölken". Som om jag visste! Jag är inte med i något matlag och vet, trots mina rötter i trakten, inte så mycket om var havremjölken är placerad i just den affären... Till slut enas vi om att vi är färdiga, betalar och åker tillbaks till Patrik och Karin. Väl där blir det middag och mys. Jag och Josefine åker till mina föräldrar och sover efter maten. De andra fick tydligen dansa efter Kalles, Karins och Patriks noter:
Vad felar Patrik och Kalle måntro??
Oj, så skönt det var att sova så många timmar i sträck!!! Vi fick ju en bonustimma pga vintertiden också! Därutöver slöade vi på morgonen och åt i godan ro. Utvilade och glada återvände vi till Patrik och Karin där vi lagade lunch och sedan drog vidare till kyrkan för genrep inför kvällens konsert.
Plötsligt infann sig tidsnöden igen. Märkligt. Först är det lugnt och skönt och sedan fattar man inte hur i hela friden man ska klara av att hinna med allt som måste hinnas med innan konserten. Och hur ska konserten gå?? Kommer folk hinna äta och byta om innan konserten eller får vi sköta det på måndag?? Men, det allra mesta löste sig. Det var kanske den extra spänningen som fick folk att skärpa till sig ett extra uns på konserten. Då fungerade många saker bättre än på repet. Precis som det ska vara alltså! Vi fick stor publik. Jag tyckte mig höra siffran 180 besökare. Här är en bild på kören in action samt ett utdrag ur recensionen i Bohusläningen:
Glad kör som nyss fått långa och entusiastiska applåder
Finstämd premiär för Bohusläns kammarkör
… Den enkelt ljusklädda kören framför genomgående äldre musik och den gör skäl för titeln Himlarnas Harmoni, för det klingar så milt, högstämt och vackert i kyrkans stora rymd. … Det uppstår en koncentration och innerlighet som bannlyser våra vanor att försöka hålla alla bollar i luften samtidigt och vända oss från det ena till det andra innan något är riktigt avslutat. Det skapas harmoni, och när kören bildar en sittande ring bakom Patrik Wingård och han låter harpan ensam sprida sina ännu sprödare toner sluts många ögon, sitter många par ben alldeles stilla och ler många läppar milt. … Växelsången mellan fyra stämmor från läktaren och resten av kören framför altatret i Gregorio Allegris Miserere både smeker och knuffar på hjärtat. …
Tack Marita Adamsson för de fina orden!!
Jag tror nog att alla var nöjda och glada efter konserten! Möjligtvis med ett undantag - vår stackars otursförföljde konstnär...
Clement hade under lång tid förberett ett ljus- och bildspel med specialgjorda konstverk till varje stycke. Men... först kraschade programmet, sedan hela datorn och alla projektorer ville inte vara med. Men som tur var hade Daniel med sig en dator som fick tjäna som stand in. Lyckan var total strax innan konserten när jag fick klartecken att inte nämna tekniska problem i presentationen! Gissa vad! Daniels dator hängde sig. Man kunde bara se en bild av hela bildserien. Gissa om det måste ha känts tungt för stackars Clement. Till råga på allt, när vi efter många timmar var tillbaka i Göteborg, hade Clement glömt sina lägenhetsnycklar i Bohuslän...
På lördag blir det revansch för Clement och en ny chans att uppleva den här fantastiska musiken i Biskopsgårdens kyrka kl 18.00. Fri entré. Kom gärna dit och lyssna!!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Lördag och söndag
Upp tre timmar efter sänggående. Tiden rusar. Koristen Lena kommer tio minuter tidigare än aviserat. Henne är det ordning på. Jag och Daniel har sköldpaddeväxeln inne efter allt för få timmars sömn och klarar bara inte av att vara effektiva. Vi försenar avfärden till körlägret i Bohuslän. Den brasilianske koristen Firmino kommenterar de "punktliga svenskarna" och menar att vi nog hade känt oss som hemma i Brasilien. Han ler brett. Ja, gapskrattar rentav...
Nåväl, det visar sig att de andra Göteborgarna var i ungefär samma tidszon som vi. Alla kommer fram och vi kan sätta igång. Uppvärmning, repetition, gemensam lunch, repetition igen och så infinner sig rud i pärat-koman som på beställning efter en hel dag med ljud rakt in i hjärnan. Kören inkvarteras hos Patrik och Karin och så bär det av till Hamburgsund för inhandling av mat.
Daniel instruerar kören på lördagsrepet
Affären stänger fem. Vi anländer fem över fem. Alla blir trötta utom Ragnar som dyker huvudstupa in i affären och förklarar att det står en hel kör utanför som vill handla mat till sitt läger; "får vi komma in?". "Ja, ni får 10 minuter på er". Det var den mest hysteriska tillställning jag sett på länge. Olika yra matlag rusar runt i affären och fyller matvagnar. Ingen har koll på exakt vad eller hur mycket som ska inhandlas utan det chansas vilt. Själv går jag omkring med långa och bestämda steg från den ena hyllan till den andra utan att egentligen uträtta så mycket alls. Jag svarar i mobilen som ringer oavbrutet och försöker samtidigt svara på frågor som "hur mycket tomater ska vi ha" och "var finns havremjölken". Som om jag visste! Jag är inte med i något matlag och vet, trots mina rötter i trakten, inte så mycket om var havremjölken är placerad i just den affären... Till slut enas vi om att vi är färdiga, betalar och åker tillbaks till Patrik och Karin. Väl där blir det middag och mys. Jag och Josefine åker till mina föräldrar och sover efter maten. De andra fick tydligen dansa efter Kalles, Karins och Patriks noter:
Vad felar Patrik och Kalle måntro??
Oj, så skönt det var att sova så många timmar i sträck!!! Vi fick ju en bonustimma pga vintertiden också! Därutöver slöade vi på morgonen och åt i godan ro. Utvilade och glada återvände vi till Patrik och Karin där vi lagade lunch och sedan drog vidare till kyrkan för genrep inför kvällens konsert.
Plötsligt infann sig tidsnöden igen. Märkligt. Först är det lugnt och skönt och sedan fattar man inte hur i hela friden man ska klara av att hinna med allt som måste hinnas med innan konserten. Och hur ska konserten gå?? Kommer folk hinna äta och byta om innan konserten eller får vi sköta det på måndag?? Men, det allra mesta löste sig. Det var kanske den extra spänningen som fick folk att skärpa till sig ett extra uns på konserten. Då fungerade många saker bättre än på repet. Precis som det ska vara alltså! Vi fick stor publik. Jag tyckte mig höra siffran 180 besökare. Här är en bild på kören in action samt ett utdrag ur recensionen i Bohusläningen:
Glad kör som nyss fått långa och entusiastiska applåder
Finstämd premiär för Bohusläns kammarkör
… Den enkelt ljusklädda kören framför genomgående äldre musik och den gör skäl för titeln Himlarnas Harmoni, för det klingar så milt, högstämt och vackert i kyrkans stora rymd. … Det uppstår en koncentration och innerlighet som bannlyser våra vanor att försöka hålla alla bollar i luften samtidigt och vända oss från det ena till det andra innan något är riktigt avslutat. Det skapas harmoni, och när kören bildar en sittande ring bakom Patrik Wingård och han låter harpan ensam sprida sina ännu sprödare toner sluts många ögon, sitter många par ben alldeles stilla och ler många läppar milt. … Växelsången mellan fyra stämmor från läktaren och resten av kören framför altatret i Gregorio Allegris Miserere både smeker och knuffar på hjärtat. …
Tack Marita Adamsson för de fina orden!!
Jag tror nog att alla var nöjda och glada efter konserten! Möjligtvis med ett undantag - vår stackars otursförföljde konstnär...
Clement hade under lång tid förberett ett ljus- och bildspel med specialgjorda konstverk till varje stycke. Men... först kraschade programmet, sedan hela datorn och alla projektorer ville inte vara med. Men som tur var hade Daniel med sig en dator som fick tjäna som stand in. Lyckan var total strax innan konserten när jag fick klartecken att inte nämna tekniska problem i presentationen! Gissa vad! Daniels dator hängde sig. Man kunde bara se en bild av hela bildserien. Gissa om det måste ha känts tungt för stackars Clement. Till råga på allt, när vi efter många timmar var tillbaka i Göteborg, hade Clement glömt sina lägenhetsnycklar i Bohuslän...
På lördag blir det revansch för Clement och en ny chans att uppleva den här fantastiska musiken i Biskopsgårdens kyrka kl 18.00. Fri entré. Kom gärna dit och lyssna!!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Körläger och premiär!
27 oktober 2006
Hej Vänner!
Imorgon är det körläger med Biskopsgårdens Motettkör och Bohusläns Kammarkör uppe i Bohuslän. På söndag går första konserten av stapeln! Ska bli jättekul! Hoppas nu det kommer folk!
Ni som läser detta och har lite tid över är väldigt välkomna! Vi gör oerhört vacker musik! Lättillgänglig och tidlös. Och så har Clement McKay gjort bilder till konserten som han ska projicera som ett bild- och ljusspel på väggarna och på körerna (som har blivit beordrade att ha vita eller ljusa kläder för att kunna agera filmduk!!!). Han har gjort bilden som används på affischen.
Ha en trevlig helg allihop!!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Hej Vänner!
Imorgon är det körläger med Biskopsgårdens Motettkör och Bohusläns Kammarkör uppe i Bohuslän. På söndag går första konserten av stapeln! Ska bli jättekul! Hoppas nu det kommer folk!
Ni som läser detta och har lite tid över är väldigt välkomna! Vi gör oerhört vacker musik! Lättillgänglig och tidlös. Och så har Clement McKay gjort bilder till konserten som han ska projicera som ett bild- och ljusspel på väggarna och på körerna (som har blivit beordrade att ha vita eller ljusa kläder för att kunna agera filmduk!!!). Han har gjort bilden som används på affischen.
Ha en trevlig helg allihop!!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Vilken härlig dag!
16 september 2006
Det har verkligen varit en låååång dag idag!!! Kl halv 9 på morgonen fyllde vi bilen med korister och åkte från Göteborg till Kville i Norra Bohuslän för att repetera med nystartade Bohusläns Kammarkör. Vi jobbade med sångteknik och sjöng musik från senrenässansen från strax efter 10 fram till kl 16. Jag tror inte det var många hjärnceller vakna när vi slog ihop notböckerna... Och de som ännu inte hade tacklat av fortsatte sjunga minst en timma till.
Jag justerade kameran, satte den på självutlösning och rusade bak och poserade. Vi kom med allihop!! Uppe från vänster: Kent, Patrik, Gabriel (på Patriks rygg), Andreas, jag, Clement och Lena. Nere från vänster: Maja, Karolina, Karin, Daniel, Cecilia, Monica och Josefine.
Vi fyllde bilen igen och drog vidare till Boviken för lite återupplivning av ovan nämnda hjärnceller. Vilket fantastiskt ställe det är!!! Jag vet inget annat ställe i hela Sverige som jag tycker slår Boviken en varm, lugn höstkväll som denna. Som extra bonus kom en putt-putt-båt förbi och spred atmosfär. Vad mer kan man önska??
Det skulle kanske vara fika i kvällsolen på en kal bohusgranitklippa med putt-putt-båt då... Clement, Daniel, Lena och Josefine hugger in.
Lena tyckte det var illa att hon inte hade med sig badkläder. Hon ville ju så gärna bada!!! Vi såg flera andra plaska i plurret. Inte illa den 16 september!
Josefine hittade en vit fläck på berget. Är det måsskit eller salt måntro?? Bäst att smaka... Salt blev utsalget till slut. Men har inte måsskit också lite sälta då?
Clement hittade sjöstjärnebäbisar.
Ja, vilken härlig dag!!
Tack för det alla goa korister!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
Det har verkligen varit en låååång dag idag!!! Kl halv 9 på morgonen fyllde vi bilen med korister och åkte från Göteborg till Kville i Norra Bohuslän för att repetera med nystartade Bohusläns Kammarkör. Vi jobbade med sångteknik och sjöng musik från senrenässansen från strax efter 10 fram till kl 16. Jag tror inte det var många hjärnceller vakna när vi slog ihop notböckerna... Och de som ännu inte hade tacklat av fortsatte sjunga minst en timma till.
Jag justerade kameran, satte den på självutlösning och rusade bak och poserade. Vi kom med allihop!! Uppe från vänster: Kent, Patrik, Gabriel (på Patriks rygg), Andreas, jag, Clement och Lena. Nere från vänster: Maja, Karolina, Karin, Daniel, Cecilia, Monica och Josefine.
Vi fyllde bilen igen och drog vidare till Boviken för lite återupplivning av ovan nämnda hjärnceller. Vilket fantastiskt ställe det är!!! Jag vet inget annat ställe i hela Sverige som jag tycker slår Boviken en varm, lugn höstkväll som denna. Som extra bonus kom en putt-putt-båt förbi och spred atmosfär. Vad mer kan man önska??
Det skulle kanske vara fika i kvällsolen på en kal bohusgranitklippa med putt-putt-båt då... Clement, Daniel, Lena och Josefine hugger in.
Lena tyckte det var illa att hon inte hade med sig badkläder. Hon ville ju så gärna bada!!! Vi såg flera andra plaska i plurret. Inte illa den 16 september!
Josefine hittade en vit fläck på berget. Är det måsskit eller salt måntro?? Bäst att smaka... Salt blev utsalget till slut. Men har inte måsskit också lite sälta då?
Clement hittade sjöstjärnebäbisar.
Ja, vilken härlig dag!!
Tack för det alla goa korister!
Hälsningar,
Sångfröken Carolina
