Rapport från Det Nya Landet
Efter en vecka med jazz, opera och vacker körmusik i New York och nästan en vecka i bluegrass- och countrymusikens förlovade stad Asheville landade vi på Boston Airport där vi möttes av Nicholas White och hans 14 måndader gamla son Eliot. Luften var krispig och solen värmde genom vinterjackorna. Det kändes direkt som om vi känt varandra i många år. Internet är fantastiskt!
Nicholas och Carolina på väg från Boston Airport till Fiskdale.
Jag hittade Nicholas Whites musik på nätet av en slump när jag letade ny repertoar till kören och blev omedelbart förälskad. Klockan var över midnatt och jag skrev ett långt beundrarmail till Nicholas i hopp om att han kanske satt vid datorn just då. Snart kom ett svar, Daniel köpte noter direkt och på den vägen är det. Nu är vi här. Inbjudna att bo i hans hem med hans familj och att arbeta med hans körer och sångare. Vi lagar mat i hans kök och rastar hunden i skogen vid sjön där han bor. Vi pratar oavbrutet om musik, natur, mat, situationen för musiker, hur han träffade sin fru, hur vi växte upp, hur de olika länderna är uppbyggda och häpnar gång efter annan när vi upptäcker hur parallellt vi levt våra liv, hur våra upplevelser liknar varandra. För att citera en NY-dirigent på resa: "Musicians are da same da woyld ovah!"
Bailey och Daniel på promenad.
Vi arbetar intensivt med körer och sångelever här och inte minst med Nicholas White himself! Vi lyssnar på ny repertoar, får bakgrund
sberättelser och tips på framförande. Textuttal ska spelas in och planer läggas för höstens jubileumskonsert då Nicholas kommer över till oss och deltar! Det upptäcktes ett instuderingsfel hos sopransolisten (moi) i Bitter-sweet och kompositören slet sitt hår! För det var ju SÅ det skulle ha varit! SÅ skulle han ha komponerat det egentligen! Så nu görs ändringar. Roligt att man kan sjunga fel på så rätt sätt! =) Och att få vara en del av själva skapandet av musiken så direkt är fantastiskt!
Carolina, Nicholas och ett notblad.
Snart ska jag hålla en workshop med en ungdomskör och senare ska Daniel repetera en av vuxenkörerna medan jag undervisar privat parallellt. Det är spännande att få en inblick i hur andra verksamheter av liknande slag är organiserade och arbetar. Och det är så otroligt speciellt att bli så varmt välkomnad och mottagen. Hjärnan är full av intryck och hjärtat känns stort.
Over and out från Massachusetts och Conneticut.
Hälsningar,
Carolina Friberg – konstnärlig ledare, sångerska och sångpedagog
Rapport från ett rep
Mellanrep torsdag kväll 23 mars hos Erland. Alla fyra stämmorna runt bordet:
Christina Ä och Katarina altar, Katarina också på litet leksakspiano i plast, som truddeluttar av sig själv varje gång. Herder i tenorstämman och jag sopran och Erland bas, samtidigt som han sköter dator med diverse filer som hjälper oss in i White´s verk. Vi jobbar på bra. Tar oss fram och tillbaka genom svårare ställen och sjutakten börjar svänga i In a sure and certain hope. Vackra stråkar... Ave verum corpus och Anthems...
"Hör ni de andra stämmorna", frågar Herder och jag förstår plötsligt, att så kommer det att bli en dag, att det går att både höra de andra och sjunga själv, inte bara ta hjälp av dem för att hålla sig själv flytande.
Mellanrepen pågår alltså i stugorna, saker och ting läggs tillrätta, alltmedan Daniel och Carolina träffar Nicolas White i Boston, i en annan tideräkning.
Vi ses 2 april!
Catharina Göransson - Sopran
Körledare hämtar inspiration i USA
Artikel om Bohusläns Kammarkör & dess båda ledare i tidningen Västkustkuriren 24 mars 2011:
Joakim Nilsson - Bas
Som en urkramad disktrasa...
... och som i ett rus... känner man sig... på samma gång... även efter en 6 timmars repetition med BKK.. men "fy bubblan" (som jag vill minnas att någon av Astrid Lindgrens figurer uttrycker det) så härligt det är! På något vis samtidigt en känsla av trötthet och total utmattning mentalt sett, och på samma gång någon sorts oförklarlig påfyllning av ennergi. Man försöker förstå allting, ta in precis allt från dirigenten.. men då är det 3 takter för sent, och då sitter man där vackert! HAHA... GRATTIS!! Bättre lycka nästa gång!
Men tack vare kamratskapen vi har i BKK, går det bra att sjunga fel ibland. Man får en klapp på axeln och en liten ljudande tillträttavisning ibland, och så är man " på banan" igen. Håll utkik efter nästa "öppet hus" som vi anordnar, och känn dig hjärtligt välkommen in i kören!
Njutande sopran
Joakim Nilsson - Bas
Bilder från vår senaste repetition
Vardagspyssel
CD-spelare, pall, kaffemugg, hörlurar, notställ & noter. En körsångares
bästa vänner vid instudering av nya stycken!
Ett slitgöra är det, att lära in sina stämmor mellan repetitionerna! Men man får lön för mödan på nästkommande repetition, när man tilsammans med restren av kören märker hur klangerna faller på plats och hur ens egna röst flätas in i kamraternas. Det är en skön känsla när var och en av oss kommer till repetitionerna och kan sin stämma, och vi tillsammans med vår musikaliske ledare gör vackert klingande musik av dom svarta små prickarna på papperet!
Joakim Nilsson - Bas
PS
Är du korist i Bohusläns Kammarkör och läser rubriken kan du med fördel dela upp den i 3 stavelser & läsa: "Var dags pyssel". DS
