Rapport från Det Nya Landet

Efter en vecka med jazz, opera och vacker körmusik i New York och nästan en vecka i bluegrass- och countrymusikens förlovade stad Asheville landade vi på Boston Airport där vi möttes av Nicholas White och hans 14 måndader gamla son Eliot. Luften var krispig och solen värmde genom vinterjackorna. Det kändes direkt som om vi känt varandra i många år. Internet är fantastiskt!

Nicholas och Carolina på väg från Boston Airport till Fiskdale.

Jag hittade Nicholas Whites musik på nätet av en slump när jag letade ny repertoar till kören och blev omedelbart förälskad. Klockan var över midnatt och jag skrev ett långt beundrarmail till Nicholas i hopp om att han kanske satt vid datorn just då. Snart kom ett svar, Daniel köpte noter direkt och på den vägen är det. Nu är vi här. Inbjudna att bo i hans hem med hans familj och att arbeta med hans körer och sångare. Vi lagar mat i hans kök och rastar hunden i skogen vid sjön där han bor. Vi pratar oavbrutet om musik, natur, mat, situationen för musiker, hur han träffade sin fru, hur vi växte upp, hur de olika länderna är uppbyggda och häpnar gång efter annan när vi upptäcker hur parallellt vi levt våra liv, hur våra upplevelser liknar varandra. För att citera en NY-dirigent på resa: "Musicians are da same da woyld ovah!"

Bailey och Daniel på promenad.

Vi arbetar intensivt med körer och sångelever här och inte minst med Nicholas White himself! Vi lyssnar på ny repertoar, får bakgrund sberättelser och tips på framförande. Textuttal ska spelas in och planer läggas för höstens jubileumskonsert då Nicholas kommer över till oss och deltar! Det upptäcktes ett instuderingsfel hos sopransolisten (moi) i Bitter-sweet och kompositören slet sitt hår! För det var ju SÅ det skulle ha varit! SÅ skulle han ha komponerat det egentligen! Så nu görs ändringar. Roligt att man kan sjunga fel på så rätt sätt! =) Och att få vara en del av själva skapandet av musiken så direkt är fantastiskt!

Carolina, Nicholas och ett notblad.

Snart ska jag hålla en workshop med en ungdomskör och senare ska Daniel repetera en av vuxenkörerna medan jag undervisar privat parallellt. Det är spännande att få en inblick i hur andra verksamheter av liknande slag är organiserade och arbetar. Och det är så otroligt speciellt att bli så varmt välkomnad och mottagen. Hjärnan är full av intryck och hjärtat känns stort.

Over and out från Massachusetts och Conneticut.

Hälsningar,
Carolina Friberg – konstnärlig ledare, sångerska och sångpedagog

Kommentarer
Postat av: Benjamin

Vilket trevligt reportage! Detta skall spridas.

2011-03-28 @ 21:32:52
Postat av: Joakim Nilsson - Bas i Bohusläns Kammarkör

Underbar läsning, Carolina! Att läsa din text ger en alldeles normalt slitandes & släpands & vanlig kammarkorist lite mer "kött på benen" i sitt alldagliga slit med instuderingen, och en chans att sätta sig in i den stämning man får för sig att Nicholas White vill förmedla genom sin musik. För visst är det väl så att han åtminstånde i vissa satser, genom sin musik försöker spegla något himmelskt.. eller? Lyssnar man på hans musik en stund så tar det inte så lång tid innan man upplever sig själv sittande med slutna ögon, tappad haka och lätt dreglande. Helt uppslukad av Nicholas White´s förmåga att komponera suverän körmusik!

2011-03-29 @ 04:53:49
Postat av: Åsa

Åh vilken härlig upplevelse jag fick genom detta reportage. Tack Carolina!

Längtar efter att få ta del av all inspiration när ni kommer hem.

Hälsa "the composer", ser fram emot hans besök i svedala. Ses på söndag ;-)

2011-03-29 @ 17:34:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0