En körledare blir så glad när...

...en korist fäller kommentaren:

"Jag tyckte så mycket om känslouppladdningsövningen vi gjorde förra gången då vi sjöng Dido. Jag märker att det ju är jättemånga känsloställen i Whites musik också. Hjälp oss att hitta känslan där också!"

Det ska jag med glädje göra! Det är mitt i blinken på mitt eget musicerande! Känslan! Och att kanalisera den genom rösten! Vilken vinst när andra erfar samma sak!
.
Carolina Friberg – Konstnärlig ledare, sångerska och sångpedagog

Kommentarer
Postat av: Catharina

Nyss hemkommen från mellanrep hos Edda. Eller hemmahosrep, som Carina och jag började säga i bilen dit. Mellanrep hemma hos? Ett nytt begrepp? Det är sannerligen starka känslor i Whites musik, How Does The City Sit Solitary? Tsunamibilder. ... and though the hills be carried into the midst of the sea. Världen är i musiken, människorna, stämmorna är i musiken, man ska bara ta bort det som hindrar en från att sjunga sin stämma, jag travesterar skulptören som säger att skulpturen finns i stenen, det är bara att ta bort det som inte ska vara där. Bara att...det är bara att... Men ibland är man där, också runt ett köksbord kan det stämma - och alla kommer i mål samtidigt, som Kent sade.

Det var Carina och Edda och Lisbeth och Kent och så jag, Catharina. Vi jobbade oss igenom ett par tre White och lika många Purcell. Tre altar, en tenor och en sopran. Vi skrattade mycket. Det bara blev så. Edda hade gjort drömtårta.

Vi ses på lördag. Var ska vi vara förresten? Catharina

2011-04-11 @ 21:35:42
Postat av: Joakim

Minns jag rätt å var det Kville på lördag.

2011-04-11 @ 22:55:43
Postat av: Joakim

Om jag minns rätt så var det i Kville på lördag.

2011-04-11 @ 22:57:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0