Sent skall syndaren vakna...
Ja, det var ett tag sedan vi sjöng i Tossene, men den konserten förtjänar också ett omnämnande i loggboken. Vi hade blivit förvarnade om att inomhustemperaturen inte var direkt tropisk, så vi var förberedda med långkalsingar och tjocka tröjor när vi anlände till kyrkan, där en stor byggfläkt stod och dundrade i mittgången. 17 grader sade någon att man kommit upp till.
Först berättade Carolina litet om kommande projekt - vi skall sjunga Nicholas White nästa år och fick noter på hans Ave verum corpus. Dessutom skall vi väcka liv i Dido och Aeneas fram till 2012 i projekt Dido, baserat på Purcells opera. Det blir något att bita i.
Nå, denna söndag, tredje advent 2010, värmde vi upp våra stämband och kyrkan med röstövningar och sång (byggfläkten fick vara tyst fram till smörgåsrasten). Samma repertoar gäller idag som i Kville två veckor tidigare, fast vi stuvar om litet grand och börjar i koret. Säkerheten på takt och ton känns bättre och bättre, så Daniels inövade improvisation (!) på psalm 104:1, Gläd dig, du Kristi brud, gick bättre än någonsin (= än i Kville).
Sweelinck var med idag, liksom Peter Philips' "O beatum et sacrosanctum diem". Ett par makalöst vackra verk, som jag inte tror vi gjorde alltför mycket våld på den här gången.
Daniel lurade alla en bit in i konserten, korister och auditorium, genom att ge oss ton, gå fram till notstället och lyfta armarna för att slå in oss och istället vända sig mot auditoriet och berätta om julaftonen under första världskriget, då "Stille nacht" hördes över skyttegravarna från den tyska sidan och "Silent night" från den engelska.
Denna kväll, Världskördagen, sjöng vi den på svenska, allihop i kyrkan.
Sopraner och altar sjöng den spanska vaggvisan "A la nanita nana" med en sådan värme och en sådan nerv att det nästan kröp upp en liten tår i ögonvrån. Jag hörde samma sång strax före jul på radion med manskör. En annan upplevelse med perfektion i takt och ton, men den berörde mig inte på samma sätt som våra damer. Levande musik är, så att säga, utan skyddsnät; det blir mer liv än en inspelning, tror jag.
Carola fick vara med litet hastigt och lustigt med "Himlen i min famn" som extranummer med Carolina som solist och vi andra i våra stämmor i refrängen. Det kändes väldigt gott att avsluta köråret på det här viset.
Åter till våra projekt: som korist får man väl ägna sig åt ett ohämmat röstfiske, så om du som läser detta till äventyrs inte är med i kören, men undrar vad vi är för ena filurer, tycker jag absolut att du skall ta kontakt! Tror du att du inte kan sjunga tillräckligt bra? Nja, på affischen jag såg när jag tog kontakt skrev Carolina och Daniel att det är bättre att ta kontakt och låta dem avgöra. Hittills har jag lyckats lura dem.. Eller nåt.
[email protected] är adressen.
God fortsättning på helgen och ett Gott Nytt år
önskar er den late tenoren eller förste basen
Lars Gleby
Åh, vad härligt att få höra om den här konserten igen! Den blev verkligen fin! Den värmde i den något huttriga kyrkan!
Och jag håller med Lars om att det är dags att anmäla sig till kören nu. Vi utvidgar så det knakar!
Gott nytt år alla! Jag märker att jag bara ser fram emot vår början och det styrelsemöte som är inplanerat dagen före, till 7 januari, tillsammans med konstnärliga ledaren och dirigenten. Som om det var så löftesrikt, och tryggt och utmanande på samma gång, att det faktiskt bara är att se tiden an och infinna sig för att det ska börja hända saker.
Och så är det, varje gång. Man är i goda händer helt enkelt, och i gott sällskap.
Det var fina berättelser på bloggen, kan bara replikera att basar och tenorer sjöng underbart vackert i SINA partier. Så var det.
Alltså: god övergång till det nya året, vi ses!
Kram
Catharina
Wouaah, vad ledsen jag är att inte ha kunnat vara med i Kville och Tossene... Jag önskar mig ett lyckligare körår 2011! Tack alla i kören för gott sångsällskap och trevliga övningsstunder!
Läser Catharinas kommentar... sträcker stolt på ryggen & ber på samma gång att få säga "tack det samma" till Arlette!
