Skara i bilder ur ett annat perspektiv
Martin vet vad han gör.
Clement vet väl också vad han gör.
Lyckat resultat.
Klockan är 7:30 på söndag morgon och vi är i full gång. Bilen ska packas med tavlor, brädor, teknikutrustning, sladdar, tyg och ja, jag vet inte allt... Att allt fick plats är nog mest Martins förtjänst för make till "packningssnille" har jag sällan skådat.
Färden tog sin början med mig bakom ratten och Clement bredvid, han skulle försöka sova, och Martin där bak inklämd bland sladdar och datorer. Ur högtalarna strömmade Rigmor Gustavssons ljuva röst (mitt val). "Herrarna" hade inte hört talas om denna sångerska!!!!!!!! Här fick upplysas!!!!!!!
"Teknik-Martin" har äntligen fått sträcka på benen och Domkyrkans torn sträcker sig mot himlen.
Clement och Martin knackar på kyrkporten.
Vissa såg ut att behöva en rollator.
På lördagen hade Clement frågat mig om jag visste vilken väg man skulle köra för att komma till Skara och jag hade svarat att "Det ska jag ta reda på". Samma fråga ställde han nu när vi var på väg... "Det är väl bara att köra mot Stockholm" svarar jag, "Någonstans på vägen står det väl en skylt som visar var vi ska svänga av till Skara". Jag sökte stöd för dessa uttalanden hos Martin i baksätet (han hade imponerat med sitt "packningsnille" så jag skulle lita på vad han än sa...) men han visste inte riktigt säkert. Clement som skulle sova började nu oroa sig (jag körde på mot Stockholm...) han tyckte att vi kanske skulle ringa och fråga någon, kanske Daniel, men jag framhärdade att jag hade rätt (och tänkte i mitt stilla sinne att jag hade det för jag har aldrig kört bil till Skara, aldrig varit i Skara över huvud taget och Daniel ville jag absolut inte störa vid denna tidpunkt på dygnet). Det var väldigt enkelt i mitt lilla huvud: "Skara ligger mellan Vättern och Vänern norr ut på vägen mot Stockholm". Clement bestämde sig väl för att lita på mig för han somnade till slut, så med Rigmors varma röst ur högtalarna körde jag mot Skara. Vem kan missa dessa kyrktorn som sticker upp som spjut över "slätten" man kan ju bara tänka sig hur mäktigt detta måste ha varit när kyrkan byggdes. Då jag läst "Arnböckerna" såg jag fram emot att få komma till denna byggnad på mer än ett sätt.
Väl framme fick vi "knacka på kyrkporten" det var inte helt lätt att utverka tillstånd för att få lov att gå upp i triforiegångarna (kan man säg så???). Vi fick retirera ut till COOP (enda stället som var öppet) för att äta frukokst och dra upp strategier. Väl tillbaka i kyrkan så löste Clement detta problem på ett utmärkt bra sätt och vi kunde "skrida till verket".
Här dras den upp, den enorma filmduken.
Fyra personer fick gå upp i triforiegångarna, två på varje sida, rep fick kastas, fångas och knytas på rätt plats. Clement dirigerade hela spektaklet. Det tog lite tid (bla tejp fick användas) men hela bildskärmen kom på plats.
Clement och Anna i samspråk.
Mycket arbete och mycket lite mat men vad blev resultatet...
Under föreställningen.
Det här är resultatet mina vänner! En HELT FANTASTISK föreställning! Era röster fyllde varje skrymsle och vrå, så också Clements vackra bilder och Martins ljusspel och Patriks stämmningsfulla framträdande och spel. Jag rrrrrrrrrröööööööööösssssssss.
Jag hade från "högsta ort" blivit tillsagd att klä mig i vitt och fotografera, gärna "krälandes" vid körens fötter under pågående föreställning. DETTA LÄT SIG ICKE GÖRAS!!!!!!!!!! Men några fina bilder blev det. Ja bilder i alla fall.
Vykort till försäljning.
Utställningen
Jag hoppas i djupet av mittt hjärta att ni är mycket nöjda med er insats under föreställningen i Skara! Och tack för den fina "födelsedagssången"! För vem kan skryta med att en kör sjöng "ja må hon leva" i Skara Domkyrka på födelsedagen?!
Tack allihop på mer än ett sätt.
Hälsningar,
allt i allo Kicki
Bilderna blev jättefina, Kicki! Jag är också imponerad av Martins packningssnille! Han hade stenkoll! Kul också att se en bildserie på när duken kom upp. Jag tror att jag var i kolkällaren och sjöng upp kören när det hände så min personliga upplevelse var: Ingen duk uppe - duken är uppe. Inget däremellan.
Och du - det var TVÅ körer som sjäng födelsadagssången för dig i Skara Domkyrka! Bara så det blir rätt när du skryter på jobbet! ; ) Vi får väl se till att ha konsert på någon spännande plats i världen den 28/1 nästa år och året därpå också så att en tradition skapas. Jag vet ju hur svårt det kan bli att "tagga ner" när man väl blivit bortskämd... ; )
Grymt bra jobbat av er allesammans! Som ni slitit med att allt skulle bli så bra - och det blev det verkligen. Att Martin e ett "packningssnille" råder det ingen tvekan om och det är väl inte svårt att lista ut vem som alltid får packa ner varorna i påsar när vi handlat? Ha det gött allesammans, så ser vi nästa gång!
Carolina: Rätt ska vara rätt så tack båda två körerna bara så jag inte skryter fel alltså......
Ja tänk vad det kan hända när man försvinner ner i källaren en stund.........
Linéa: Ja det måste vara bra att ha ett sådant "packningssnille" när man är och handlar. Själv upplever jag alltid någon form av stress när jag ska packa ner mina varaor och nästan alltid är det något som "hamnat fel" och blir demolerat.
Hälsning till Martin: I RYMDEN!!!!!!!!
Kram kicki
Linéa: Bra att ha med sig ett packningssnille till affären. I min värld brukar det vara jag som sköter packningen men jag vet inte om jag kan kalla mig snille för det. Men katastrofen kanske blir liiiite mindre på så vis iaf... ; )
Kicki: "I rymden"??????? Nu blev vi andra (och med "vi andra" menar jag "jag") nyfikna. Vi (dvs "jag") fattar nada. Vi (same same) vill veta!
Carolina: Ett uttryck som jag tyckte va roligt som Martin använde, lade till efter meningar men det kräver en längre förklaring som jag kanske inte mäktar med att göra här men kanske det skulle vara lättare I RYMDEN......
Du ska få en alldeles egen förklaring av mig.
Kram
