Skara i bilder enligt sångfröken Carolina
Sara, Andreas, Linéa, Ragnar och Johanna har pysselverkstad innan konserten.
Det är inte bara att ställa sig på scenen och dra av några bitar utan det gäller att förbereda sig väl! T ex måste man ha ordning på sina noter så det är bara att plocka fram sax och tejp!!
Tre hungriga män: Tomasz, Radek och Daniel.
Vi hade fått order om att vara färdigätna kl 14 för att snabbt och effektivt kunna dra igång uppvärmningen då (det var ju undertecknad som hade gett den ordern så jag kanske inte kan uttrycka mig "vi hade fått order" men det låter lite bättre än "jag hade gett order"...). Några löste det genom att anlända tidigt till Skara och äta på restaurang medan andra hade matsäck med sig. Daniel, som spelade orgel på förmiddagen, Radek och Tomasz kom lite senare men som tur var hade någon särskilt förutséende person (även i detta fall åsyftas visst undertecknad...) köpt hämtmat till dem som de fick sätta i sig i all hast uppradade längs en av väggarna i den gamla kolkällaren.
Hjälpredorna Kicki och Anna monterar ställningar.
Det var så mycket mer än noter och mat som behövde uppmärksamhet! Filmduken skulle upp, tavlor till utställningen skulle hängas, ställningarna tavlorna skulle hänga på skulle monteras och ofantligt många fler saker skulle fixas! Tack ni som svettades hela dagen med detta utan mat och dryck!!! Nästa gång tycker jag att ni ska unna er lite middag iallafall.
Hans Hede spelade in rubbet.
Inte nog med att vi befann oss i den stora katedralen i Skara och förberedde oss för att ge konsert, vi hade även beställt en inspelning av det hela. Hans Hede, flöjttfantom och inspelningspysslare, tog med sig alla sladdar och prylar med vreden och knappar han kunde hitta och bänkade sig i "studion". Undrar om han kan fixa med rattarna så som Enrique Iglesias ljudtekniker kan?? Vet du inte vad jag menar? Kolla själv då:
Enrique utan hjälpande rattar och vreden...
Var jag dum nu?
Bohusläns Kammarkör och Biskopsgårdens Motettkör ger Himlarnas Harmoni - rena klanger och vackra färger.
Tiden bara flög iväg! Plötsligt var repet över fast det knappt hade börjat och vi skulle byta om och äta på 30 minuter och innan vi visste ordet (eller tonen) av stod vi redo att tåga in sjungandes ett gregorianskt kyrie.
Konserten artade sig mycket väl och det blev succé för Clement! Hans ljus- och bildspel fick fantastisk feed-back av publiken! "Makalöst" och "Magiskt" var ord jag hörde flera gånger! Dessa ord var naturligtvis även riktade till körerna och musiken! Några damer hade visst, när någon korist beklagat sig över ett mishap under Allegris Miserere, yttrat något i stil med "det var ju tur det hände annars hade det bara varit för perfekt!". Kan man få bättre omdömen?
Bra gjort korister! Jag är stolt över er som på så kort tid har arbetat in det här ambitiösa programmet så väl!
Här följer några konsertbilder:
Sara, Christina och Monica in action.
Patrik, Daniel och Clement sjunger ett gregorianskt kyrie.
Vi sjöng Allegris Miserere för hela jorden.
Utställningsmingel.
Efter konserten var det utställning av Clements tavlor. Det dracks cider, minglades och köptes vykort. Minsann tror jag även att några tavlor såldes.
En mycket trött konstnär och korist.
Så var det dags att packa ihop allt igen och åka tillbaks till Göteborg och Norra Bohuslän. Ofantliga mängder prylar skulle ner i rätt låda och in i rätt bil först, filmduken skulle halas ner och alla ställningar tas isär. Det tog sin lilla tid men med allas hjälp kom vi nöjda och trötta iväg redan halv nio.
Efter- och födelsedagsfest hos Carolina och Daniel.
Väl framme i Göteborg skulle bilarna lastas ur. Vår bil anlände, efter att ha släppt av mig i centrum, till Biskopsgården vid 23-tiden. En och en halv timma senare var facit ett hungrigt och ofirat födelsedagsbarn, en hungrig och utmattad konstnär och en likaledes hungrig och utschasad dirigent. Jag tog genast fram stekpannan och stekte en stor hög med pannkakor. Gott! Med sylt och sojagrädde! Lite muscatel och slånbärslikör till det gjorde susen! Omkring kl tre gick luften ur oss alla. Daniel åt mer eller mindre (mer!) sovandes upp de sista två pannkakorna innan han vinglade i säng, Kicki landade i en hög på parketten och Clement återfanns nedanför skrivbordet med en ihoprullad matta som huvudkudde. Det blev till att plocka fram extramadrasser och -sängar och bädda ner gästerna. Vid frukosten rapporterades det att den ene hade sovit som en stock medan den andra hade hört renässansmusik i huvudet och sett alla sina tankar på en filmduk som hängde i en kyrka...
Jösses vilken helg!!
Hälsningar,
sångfröken Carolina
Det var en fin och träffande beskrivning och talande bilder. Jag måste säga att jag varje gång jag ser foto av föreställningen så blir jag stum över bilderna. Jag visste ju att det var bra - men att det var SÅÅ snyggt...! Även om jag har huvudet åt rätt håll hela tiden kan jag inte riktigt titta upp och processa bilderna. Jag anar bara om det är blått eller rött under tiden det sker.
Jag måste säga att det fanns många riktigt fina höjdpunkter musikaliskt också! Tack, alla, för det! Det är ett privilegium att vara i brännpunkten för ert musicerande och engagemang. Jag tycker även att gruppen är väldigt sympatisk!
Även jag hörde många positiva kommentarer på vår konsert.
Daniel: Tänk vad ont i nacken du hade haft om du hade haft huvudet åt fel håll hela tiden! ; ) Jag håller med om att gruppen är sympatisk!
Sara: Det kallas konsertbaksmälla!
På volley?! Fint uttryckt. Fast jag hade nästan glömt att det fanns ett annat sätt... ;)
Ååååh, vilken trevlig blogg! Man kan inte annat än bli helt överväldigad av körsången och Clements bilder - vilken symbios, så vackert! Som smålänning är det en annan reflektion som smyger sig in...allt detta får allmänheten ta del av helt gratis!!! Kyrkan borde vara proppfull, så full att den siste åhöraren får tryckas in med skohorn.
Kul att Clement fick sälja lite tavlor. Det var mycket roligt att få vara med på ett hörn och rigga utställningen. Kicki är en fantastiskt entusiastisk och positiv människa, en fröjd att arbeta tillsammans med! Musikunderhållningen till arbetet under eftermiddagen blev något annat än skval-radio, minsann. Vi fick ståpäls flera gånger! Tack för miraklet i Skara!
Anna: Stort tack ska DU ha för det arbete du lade ner! Utan dig och Kicki hade vi inte klarat det! Och Martin och Clement med förstås! Och alla andra! Något att tänka på det där med smålänningstakterna.
Tack allihop för en härlig helhetsupplevelse fantastiska toner till fantastiska bilder på en historiskt laddad plats, ja precis som du skriver Anna man fick "ståpäls" flera gånger.
Det var var väldigt roligt att träffa dig Anna du gjorde mig glad, det är inte så ofta jag träffar människor som dig där allt bara fungerar, kommunikationen är helt okomplicerad och fri, så jag är glad över vårat möte tack för gott sammarbete.
Själv var jag trött som "böveln" (nytt uttryck) så när jag gick till mitt riktiga jobb på måndagen så hade jag mycket "ludd mellan öronen" men det var det värt för ni är ssssåååååå bra, helhetsupplevelsen är som sagt väldigt häftig (det är ju lite synd att ni inte kan se er själva.....)
Kram kicki
