Bohusläns Kammarkör

Jag önskar att alla människor någon gång får uppleva det jag har fått vara med om!

För över fem år sedan var Bohusläns Kammarkör ingenting. Namnet fanns inte. Ingen anade något. Endast några små ilningar som liknade tankar for runt i några få månniskors hjärnor lite flyktigt då och då. Tankar på en kör som skulle ta sig an den stora körrepertoaren. På en åker i radioskuggan mellan bergen i Bohuslän.

Både Daniel och jag växte upp i Bohuslän men bor sedan länge i Göteborg. Många av våra vänner från Bohuslän bor också i Göteborg eller i någon annan större stad. Få stannade kvar. Men en dag flyttade vännen och kollegan Patrik och hans fru Karin tillbaks. De bosatte sig nästan exakt där Daniel hade lärt sig cykla som liten. Och nu började Karin längta efter storstadens kulturliv. "Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!" sa hon plötsligt där vi satt runt deras köksbord på Eriksgården och fikade en av de gånger vi var där för att repetera med Patrik.

Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!

Min hjärna varvade igång och i bilen hem surrade tankarna i huvudet och ut genom munnen i en strid ström. "Tänk om det fanns en kör som sjöng all den stora, vackra körmusiken här nära oss!" Ja, tänk om! Och det är ju inte omöjligt. Vi skulle ju kunna... Daniel, du skulle ju kunna dirigera och jag skulle kunnna undervisa i sång för jag tycker att körer i allmänhet inte får adekvat hjälp att lära sig hur man sjunger och så kunde du lära ut noter och så'nt också för det brukar bara vara de som redan kan som utvecklas och alla andra stannar liksom i växten och då tycker de det är tråkigt och slutar och risken är ju att om en slutar så slutar en annan och då missar man ju hela poängen men vi skulle kunna göra på ETT HELT NYTT SÄTT och vi behöver ju inte träffas varje vecka för det hinner vi nog inte men kanske var tredje och så får folk jobba själva däremellan och vi ska bli Bohusläns bästa kör! Vad tycker du, Daniel? "Jo..." sa Daniel och stirrade rakt fram när vi passerade Ljungskile. Daniel sa inte mycket på hela resan men det gjorde istället jag. Idéerna sprutade! Närmare Kungälv kom det ett "Jo, det kanske kan gå..." från en Daniel som med stor tydlighet satt i möte med sig själv innanför pannbenet och resonerade om schema, repertoar, hur man bäst undervisar en kör i musiklära och att det vore fint om vi kunde sjunga Allegris Miserere någon gång. Och resten är historia som det heter.

Vi träffade Patrik och Karin och drog upp planerna. Patrik samlade ihop folk från trakten – nästan hela familjen slöt upp! – och Karin stod för hejaramsorna. Jag satte ihop en läskande repertoar och Daniel förberedde partituren. Den 25 augusti 2006 sjöng Bohusläns Kammarkör sitt första ackord!


Bohusläns Kammarkör augusti 2006.

Idag, snart fem år senare har kören vuxit och utvecklats. 30 medlemmar från Strömstad i norr till Göteborg i söder samlas kring och i samma klanger. En förening har bildats med egen styrelse. Arbetsgrupper för körens olika projekt bildas. Soppor kokas och kaffe bryggs. Det repeteras fliti stugorna mellan lördagsrepen. Kören lever sitt eget liv, har sin egen energi och en egen klang och det är fantastiskt att se!

Jag önskar att alla människor någon gång får uppleva det jag har fått vara med om: att en idé blir verklighet och att den verkligheten utvecklar sig själv bortom den egna idén och blir sin alldeles egen!

Carolina Friberg – grundare, sångpedagog och konstnärlig ledare för Bohusläns Kammarkör

...en korist fäller kommentaren:

Efter en vecka med jazz, opera och vacker körmusik i New York och nästan en vecka i bluegrass- och countrymusikens förlovade stad Asheville landade vi på Boston Airport där vi möttes av Nicholas White och hans 14 måndader gamla son Eliot. Luften var krispig och solen värmde genom vinterjackorna. Det kändes direkt som om vi känt varandra i många år. Internet är fantastiskt!

Artikel om Bohusläns Kammarkör & dess båda ledare i tidningen Västkustkuriren 24 mars 2011:



Joakim Nilsson - Bas

... och som i ett rus... känner man sig... på samma gång... även efter en 6 timmars repetition med BKK.. men "fy bubblan" (som jag vill minnas att någon av Astrid Lindgrens figurer uttrycker det) så härligt det är! På något vis samtidigt en känsla av trötthet och total utmattning mentalt sett, och på samma gång någon sorts oförklarlig påfyllning av ennergi. Man försöker förstå allting, ta in precis allt från dirigenten.. men då är det 3 takter för sent, och då sitter man där vackert! HAHA... GRATTIS!! Bättre lycka nästa gång!

Men tack vare kamratskapen vi har i BKK, går det bra att sjunga fel ibland. Man får en klapp på axeln och en liten ljudande tillträttavisning ibland, och så är man " på banan" igen. Håll utkik efter nästa "öppet hus" som vi anordnar, och känn dig hjärtligt välkommen in i kören! 



Njutande sopran

Joakim Nilsson - Bas

 

Just nu sitter hela kören på spänn för att lära sig blogga.

Fortsättning följer...

Carolina Friberg – Konstnärlig ledare

Denna snögloppande februarimåndag seglade Vice ordförande Catharina in på Kulturfilurens kontor för att skapa en tidslinje och kanalisera ett innehåll till ansökningar om projektstöd som snart går iväg till olika instanser. Arbetet är digert, idéerna många och dimman ibland tät. Idag började ett landskap ta form och en karta att ritas. Vår seminarieserie Didoseminarierna verkar vara tre till antalet och har funnit ungefärliga nedslag på tidslinjen. Ett möjligt projektbolag skymtade förbi på himlen, en önskan om mentorskap från en större musikdramainstitution uttalades och nyckelordet enkelhet myntades.

... känns det som vi har nu tycker jag! Två spännande projekt med vacker, finstämd & i vissa fall dramatisk körmusik att bjuda vår trogna och växande publik på åren framöver. Flera sångsugna Bohusläningar hade hörsammat våra annonser om "öppen repetition" i församlingshemmet i Svenneby i dag och i Uddevalla förra fredagen, och BKK kan efter dagens repetition glädja sig åt MINST 3 nya medlemmar. Det är mycket glädjande!! Det sprider sig en värmande skön känsla i kroppen på en när man tänker på att man är medlem i en kör som ökar i medlemsantal, i en tid när de flesta andra körer sliter med att få folk till sig. Det känns som om BKK har vind i seglen för närvarande!

Till mina nya & "gamla" sångarbröder & systrar: Nu kör vi!!

Och till dig som är sugen, men inte hunnit börja sjunga med oss ännu: Välkommen i gänget!!  

Joakim Nilsson - Bas

Ibland säger man att musikens konstart är flyktig. Att när sista tonen klingat ut är verket redan borta. Det är bara delvis sant. Musiken lever kvar i huvudet och hjärtat lång tid efter den rent fysiskt har slutat sätta luften i vibration. Det visade sig inte minst i körens mailbox efter konserten i Tossene den 12 december då detta mail kom från en av våra sopraner:

En hälsning till er alla (den sjungs med fördel på känd melodi) – skickad timmarna efter terminens sista konsert, den i Tossene kyrka 12 december när det kändes som om något ändå skulle sägas... Tack för ännu en finfin termin! GOD JUL och GOTT NYTT ÅR önskas er alla kära människor av Catharina

Och här kommer den:

vers 1
Nu i en lugnare timma
syns det från högre höjd,
-klockorna slutat att klinga -
att man kan vara nöjd

refr
Så låt oss glädja oss därvid
att vi sjöng bra i en sång
och våga tro, med mera tid,
så blir det vackert en gång.

vers 2
Kanske att trots att man slumrar
missar en ton ibland
ändå kan väcka förundran
och att man hittar fram

refr.
Så låt oss glädja oss därvid
att vi sjöng bra i en sång
och våga tro, med mera tid,
så blir det vackert en gång.

vers 3
Vet inte allt man behöver
vet bara att man får...
Nu när terminen är över
ser jag mot nästa år.

refr
Då ska vi sträva mot den ton
som alkemisten gör gull
utmynna i ren vibration
för livets och sorgernas skull.

Så låt oss glädja oss därvid
att vi sjöng bra i en sång
och våga tro, med mera tid,
så blir det vackert en gång.

Kände du igen melodin? Precis! En stjärna lyser så klar! Tack Catharina för din text och dina tankar! Vi ser nu alla fram emot nästa termin. Ny musik, nya utmaningar och förhoppningsvis många nya bekantskaper då kören utvidgar och rekryterar nya sångare.

SKÅL och GOTT NYTT ÅR!

Carolina Friberg
Sopran, Konstnärlig ledare och sångpedagog för Bohusläns Kammarkör

Ja, det var ett tag sedan vi sjöng i Tossene, men den konserten förtjänar också ett omnämnande i loggboken. Vi hade blivit förvarnade om att inomhustemperaturen inte var direkt tropisk, så vi var förberedda med långkalsingar och tjocka tröjor när vi anlände till kyrkan, där en stor byggfläkt stod och dundrade i mittgången. 17 grader sade någon att man kommit upp till.

Först berättade Carolina litet om kommande projekt - vi skall sjunga Nicholas White nästa år och fick noter på hans Ave verum corpus. Dessutom skall vi väcka liv i Dido och Aeneas fram till 2012 i projekt Dido, baserat på Purcells opera. Det blir något att bita i.

Nå, denna söndag, tredje advent 2010, värmde vi upp våra stämband och kyrkan med röstövningar och sång (byggfläkten fick vara tyst fram till smörgåsrasten). Samma repertoar gäller idag som i Kville två veckor tidigare, fast vi stuvar om litet grand och börjar i koret. Säkerheten på takt och ton känns bättre och bättre, så Daniels inövade improvisation (!) på psalm 104:1, Gläd dig, du Kristi brud, gick bättre än någonsin (= än i Kville).
Sweelinck var med idag, liksom Peter Philips' "O beatum et sacrosanctum diem". Ett par makalöst vackra verk, som jag inte tror vi gjorde alltför mycket våld på den här gången.
Daniel lurade alla en bit in i konserten, korister och auditorium, genom att ge oss ton, gå fram till notstället och lyfta armarna för att slå in oss och istället vända sig mot auditoriet och berätta om julaftonen under första världskriget, då "Stille nacht" hördes över skyttegravarna från den tyska sidan och "Silent night" från den engelska.
Denna kväll, Världskördagen, sjöng vi den på svenska, allihop i kyrkan.

Sopraner och altar sjöng den spanska vaggvisan "A la nanita nana" med en sådan värme och en sådan nerv att det nästan kröp upp en liten tår i ögonvrån. Jag hörde samma sång strax före jul på radion med manskör. En annan upplevelse med perfektion i takt och ton, men den berörde mig inte på samma sätt som våra damer. Levande musik är, så att säga, utan skyddsnät; det blir mer liv än en inspelning, tror jag.

Carola fick vara med litet hastigt och lustigt med "Himlen i min famn" som extranummer med Carolina som solist och vi andra i våra stämmor i refrängen. Det kändes väldigt gott att avsluta köråret på det här viset.

Åter till våra projekt: som korist får man väl ägna sig åt ett ohämmat röstfiske, så om du som läser detta till äventyrs inte är med i kören, men undrar vad vi är för ena filurer, tycker jag absolut att du skall ta kontakt! Tror du att du inte kan sjunga tillräckligt bra? Nja, på affischen jag såg när jag tog kontakt skrev Carolina och Daniel att det är bättre att ta kontakt och låta dem avgöra. Hittills har jag lyckats lura dem.. Eller nåt.

musikalisk.ledare@bohuslanskammarkor.se är adressen.

God fortsättning på helgen och ett Gott Nytt år
önskar er den late tenoren eller förste basen
Lars Gleby

Under nästan två veckor sedan adventskonserten i Kville har Sweelincks ”Hodie Christus natus est” ekat i huvudet. Brottningsmatcherna vi haft med alla taktartsskiften på stämrepen lokalt (hade ni varit ett par flugor på väggen där hade ni fått er ett par goda gapskratt!) inför första advent har sakteliga givit efter och nu känns det som att de sitter hyfsat väl för att kunna sjunga inför publik. ”Hodie..” skall vi dock inte sjunga idag.

 

Lördag förmiddag skall vi samla ihop kören på Bohusläns museum och förbereda oss inför konserten kl 1400. Närmast boende kommer ofta sist, tänkte jag när jag sprang hemifrån fem minuter innan vi skulle mötas.

 

Som nykomling i kören är det en del musik jag inte sjungit tidigare, men med goda stämkamrater och ett litet ”råpluggande” med maestro efter en god lunch på museirestaurangen löser vi de sista tveksamheterna. Äntligen börjar konsertnerven kännas i maggropen.

 

Helvita, som lucior, är vi allihop när vi tågar in i museets konsthall till Joakims altsax och Agnestigs ”Så mörk är natten”. Vi börjar med ”Sankta Lucia”, förstås och hallen fylls av körsång, solosång, tenorsaxsolo (man får ståpäls, som någon mas uttryckte sig) och allsång. Plötsligt sjunger vi på sista versen och allt är över för den här gången. Rösten höll hela vägen fram och själv hade jag hade riktigt roligt från början till slut.

 

Titta på dirigenten!

50% dirigentkoll kanske kan förbättras litet. Foto: Anders Gleby

 

Jodå, det är kul att sjunga!

Foto: Anders Gleby

 

Så här skall det låta!

Foto: Anders Gleby

 

Så här kan det minsann också låta!

Foto: Anders Gleby

 

Tenor och Bas.

Nog har han anledning att se nöjd ut! Foto: Anders Gleby

 

Nu är det dags att ladda om inför advents- och julkonserten i morgon i Tossene.

Bråda tider
Det är bråda tider för Sveriges alla körer just nu. Inte minst för Bohusläns Kammarkör. Vi har avverkat en av de tre advents-, lucia- och julkonserterna för året och förberedelser för de övriga två pågår för fullt hemma hos var och en korist. En av körens altar har bjudit in till extrarep på onsdag för att tillsammans med de andra en gång för alla sluta snubbla på texten till Here Comes Santa Claus. Själv sitter jag som bäst och pusslar ihop en bra låtordning för konserten i Uddevalla nästa lördag.



Det är advent! Igen!
Förra söndagens konsert finns fortfarande kvar i minnet, både i form av klingande minne och i form av de majestätiska blommorna vi fick av kören efter konserten. Det var en advents- och julkonsert med många fina höjdpunkter som i sin helhet kommer att repriseras i Tossene kyrka den 12 december kl 18.



Lucia på Bohusläns Museum
Konserten som går av stapeln dagen innan i Konsthallen på Bohusläns Museum har en annan inriktning och karaktär. Framförallt är det mer fokus på Lucia och julen som kulturellt fenomen. Vi klär oss i andra kläder och sjunger delvis annan repertoar. Detta är en riktig familjekonsert som verkligen passar alla åldrar! Vi har lagt konserten kl 14 så att alla ska kunna vara med!



Organiskt instrument
Då är det dags för mig att återgå till låtordningspusslet. Det gäller att få en låtordning som känns naturlig, där den ena sången leder till den andra. Ibland vill man ha ett tvärt kast för att få en liten omstart i lyssnarhjärnan och så behöver sångerna ligga i en sådan ordning att våra organiska instrument orkar med hela konserten. Som pianist, cellist eller annan instrumentalist kan man spela mycket och länge men som sångare har man ett instrument som inte är gjort för att ljuda alls lika mycket per dag. Det gäller att vara klok som sångare och det finns många hänsyn att ta vid tillverkningen av ett vokalt program. Än så länge vet jag hur konserten börjar, det är ganska givet med tanke på att konserten heter Lucia, hur den fortsätter sedan får den som kommer se! Välkommen att fira lucia med oss! 

Hälsningar,
Carolina Friberg
Sopran, Konstnärlig ledare och sångpedagog för Bohusläns Kammarkör